Swedish Rottweiler Meet i Bålsta den 5 maj
Vilken lysande tillställning – en äkta ”gammal hederlig” specialutställning med engagerade medlemmar, härlig stämning hela dagen runt ringen och många fina och trevliga rottweiler att bedöma.
Det pirrade lite i magen när jag anlände till Bålsta den där morgonen den 5 maj. Det var ett tag sedan jag dömde så många rottweiler och jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig.
Förväntningen däremot, den var det inget fel på. Rottweiler är en av mina favoritraser och den jag varit auktoriserad på längst, näst efter min egen ras boxer som jag auktoriserad på 1998.
Inramningen på den utmärkta utställningsplatsen ingav även den stor förväntan – jättestora blomurnor med jättestora blommor i placeringsfärgerna stod mitt i den precis lagom stora ringen.
Kön till insläppet var ganska lång, musiken hjälpte till att öka på spänningen och det var utställare i och utanför tält runt hela ringen.
Jag förväntades hålla öppen bedömning av de placerade i respektive klass, men när jag ändå var i farten… 😊 så behöll jag samtliga i varje klass i ringen och hade en kort öppen bedömning av varje hund.
Sedan motiverade jag de fyra placeringarna efter det. Jag gillar att hålla öppen bedömning och jag upplevde det som uppskattat. Mikrofonen var förberedd och fungerade hela dagen, det tillhörde också en av de väl genomtänkta detaljerna från arrangörsstaben.
Ringsekreterarna var helt enkelt i världsklass 😊 Snabba, lyhörda, effektiva – stort tack till två glada, positiva och proffsiga tjejer som såg till att dagen inte blev alltför sen trots 80 rottweiler att bedöma med kritikskrivning, öppen bedömning och tid till såväl utställare som hund. De var helt enkelt jättebra!
Hundarna då… ja, vad ska man säga… det är mycket länge sedan jag hade sådan toppkvalitet i ringen. Det jag särskilt vill betona var de utmärkta proportionerna, finfina benstommarna, huvuden av rätt typ, vinklar som medgav effektiva rörelser såsom en arbetande hund ska ha. De flesta hade bra pigment i munnen och även bra pigment och tantecken i övrigt.
Det blev de unga hundarna som placerade sig i topp den här dagen. Bästa tik och BIR var en ungtik med en juniortik på andra plats. Inte ung i ålder men ung i såväl kropp som själ var tredjeplacerade tik, en underbar 11-årig veterantik med dagens bästa huvud. Hennes mörka uttrycksfulla ögon dyker upp framför ögonen på mig när jag skriver detta. Hon var fantastisk och gav utan tvekan de yngre tikarna en match och hon fick mina ögon att tåras och armhåret att resa sig.
Jag minns även de andraplacerade junior- respektive ungtikarna, kvalitetstikar som alla gånger kommer att få sina segrar kommande år.
Även bland hanhundarna hade jag unga hundar i topp. Bästa hanen var en typfull junior, lätt att fascineras av, full av kraft och med härliga rörelser. Andraplacerade hanen var en hund jag fortfarande har på näthinnan, fin typ med dagens bästa rörelser. Han var lite längre och, tror jag, behöver lite mer tid att ”sätta sin kropp” och få nödvändig stadga och fasthet.
Jag var jätteglad över kvaliteten på rottweiler som visades den här dagen, men allra mest och överväldigande glad var jag över hundarnas beteenden och kanske, framför allt, hur de hanterades av sina ägare/handlers.
Hundarna visades enligt skolboken, så som jag ser det. Ägarna/uppvisarna var i de flesta fall de som bestämde i ringen och talade om för sina hundar både vad som förväntades av dem och vilken uppförandekod som gällde.
Därmed behövde inte hundarna ta något ansvar utan kunde koncentrera sig på att ställa upp sig så som ägaren önskade och hålla reda på benen i rörelse och hålla flåset uppe under fler än ett varv i ringen.
Det var härligt att se och jag stortrivdes precis hela den långa dagen!
Arrangemanget var i toppklass och jag vill rikta ett stort och varmt tack till Rottweilerklubben och arrangörsteamet – för inbjudan, för möjligheten att få döma så många och så många högklassiga hundar och för det vänliga bemötandet och proffsiga genomförandet!
Bästa hälsningar
från en glad Maritha Östlund-Holmsten
